The day from hell!

Denna onsdag började inte särskilt lysande. Den började närmare bestämt 02:16 inatt. Då slog jag upp mina gröna och kunde inte sova mer efter det. Toppen! Vad gör man mitt i natten? Blir stressad av vetskapen om att tre timmars sömn är för lite. Det genererar knappast i några kanonprestationer på arbetsfronten. Jag trodde i min enfald att IKSU öppnade 06:00 så jag kunde dra iväg och springa några kilometer på löpbandet. Icke! De orkar tydligen inte pallra sig till jobbet förrän 06:30. Jag struntade i hela det galna infallet och befann mig istället på kontoret 07:04. Två plikttrogna typer hade hunnit före mig. En kontorsråtta och en lokalvårdare. Det jag behövde allra mest just då var inte direkt att dimpa ner bakom skärmen och fördjupa mig i diverse leverantörers och kunders affärer. Det var dock bara att bita i det sura äpplet och göra det. Trots att ögonen sved som om de var fyllda med grovkornig sand.

Turligt nog hade jag en tid hos Herr Naprapat, eller Snygg-Thomas om du så vill, så jag kom iväg tidigare från jobbet. Jag trodde i min enfald att jag skulle få behålla jeansen på, men icke. Bara att strippa av dem också. Tur att jag var förutseende och rakade benen och fixade bikinilinjen igår. Tidvis kändes det dock som om jag hade föredragit brasilian style... Inte för att jag var iförd underkläder av modell string, utan för att Snygg-Thomas vände och vred mig i alla möjliga ovärdiga positioner. Men, det är hans jobb. Ont gjorde det också. Några kotor är knäckta, men det är tydligen inget som repareras efter ett besök. Ny dejt på tisdag. Då ska jag välja kläder med extra omsorg...

Nu ska jag strax skynda iväg på ett möte och ikväll väntar socialt umgänge och middag med kompisar. Fattar inte hur jag ska orka vara vaken till dess... Vill sova nu!

Världen är en ond plats att leva i.

Skona mig från ovälkomna överraskningar. Jag ogillar dem skarpt! Någon har flyttat långt från stan och jag visste inget. Inte förrän nu. Insåg plötsligt att jag skulle behövt ha personen kvar här ett tag till. Vetskapen om dennes närvaro gjorde mig uppenbarligen till en tryggare individ - av någon konstig anledning. Vi lärde känna varandra under kaotiska omständigheter och personen ifråga krigade verkligen för min skull. För att jag skulle få det allra bästa. Vi kommer förmodligen aldrig mer att springa på varandra. Aldrig. Blotta tanken gör ont. Så ont.