Inget bostadsbyte för min del.

Om 1 timme och 29 minuter är tiden ute. Då ska jag ha fattat ett beslut. Hör och häpna, jag har redan bestämt mig. Jag ska inte flytta. Check!

Jag har vridit och vänt på ett problem med M under eftermiddagen. Det var inte enkelt att komma fram till en lösning, men nu har jag fattat ett besult som inte är direkt optimalt, dock minst dåligt för mig i nuläget. Check!

Tack M för att du finns för mig i alla lägen. Nu och för alltid.

Fetaste beslutsångesten!

Varför skjuter jag upp allting tills det brinner i knutarna?! I måndags fick jag ett mail om att jag stod 2:a i kön till en annan lägenhet. Avancerade snabbt till köplats 1 och har ännu inte pallrat mig dit och kollat hur den ser ut. Större än den jag bor i nu och en hyressänkning med 500 spänn borde väl avgöra saken. Icke! Jag älskar stadsdelen jag bor i! Stormtrivs! Men, lägenheten är störande liten ibland. Den andra stadsdelen är också bra. Inget ghetto. Trots det hittar jag diverse olika skitsaker som skulle få det här stället att kamma hem flest pluspoäng. Ringde just upp tjejen som bor i den andra lägenheten och ställde 1000 frågor eftersom jag inte hinner åka dit och kolla på den nu. Omrapetserad och alla golv bytta 2007. Förvisso i en ljus nyans, men beige. Jag hatar beige! Eftersom det är gjort för bara några år sen kommer det inte att göras om så länge jag bor där. Om jag inte bekostar det själv. Det kommer inte att hända i en hyreslägenhet som jag inte planerar att bo i gaaanska många år. Känner jag mig själv rätt slutar det med att jag tackar nej till den och bor kvar här ett tag till. Det som bara skulle bli ett temporärt boende tills jag hittade något annat, har transformerats till ett tillsvidareboende eftersom det gått ganka exakt fyra år sen jag satte nyckeln i dörren första gången...

Tisdagstema - belysning.

Det är fortfarande tisdag, även om klockan är 23:52. Inte försent för Tisdagstemat alltså!

Överraskning i brevlådan.

En överraskning från fastighetsägaren, AB Bostaden, av ovälkommen karaktär. Är jag en störande granne som hotas av vräkning om jag inte slutar festa dygnet runt, veckans alla dagar? Nej! "1 December startar matsorteringen i din fastighet". Det är möjligt att den gör för de boende i huset som är intresserade. Jag är inte en av dem... Jag vägrar dumpa äckligt avfall i en brun påse som ska fraktas till soprummet, även kallat miljöhuset i vissa stadsdelar, ett antal gånger i veckan för att inte lukta apa. Det räcker att återvinna tidningar, papper, färgat och ofärgat glas, plåt, plast, glödlampor och batterier. Om Bostaden tvingar mig att återvinna matavfall kommer jag att börja slänga all onödig reklam i soporna. Förmodligen väger den mer än matavfall och kontentan blir dyrare avfallshantering - om alla gör som jag... Jag skulle inte vara lika negativt inställd till äckelsorteringen av matrester om det fanns utrymme i den här lägenheten för det ändamålet. Så är dock inte fallet! Knsekvensen blir att pappersinsamlingen måste flytta ut på golvet och där vägrar jag att ha den! Skulle tro att flera av mina grannar resonerar likadant. Om vi väljer att inte sortera matavfall kommer hyreshöjningen som ett brev på posten pga. ökad avfallshantering. Detta i ett kommunalt fastighetsbolag som går med vinst så det räcker och blir över, men inte prioriterar att underhålla sina fastigheter förrän det är absolut nödvändigt...

The day from hell!

Denna onsdag började inte särskilt lysande. Den började närmare bestämt 02:16 inatt. Då slog jag upp mina gröna och kunde inte sova mer efter det. Toppen! Vad gör man mitt i natten? Blir stressad av vetskapen om att tre timmars sömn är för lite. Det genererar knappast i några kanonprestationer på arbetsfronten. Jag trodde i min enfald att IKSU öppnade 06:00 så jag kunde dra iväg och springa några kilometer på löpbandet. Icke! De orkar tydligen inte pallra sig till jobbet förrän 06:30. Jag struntade i hela det galna infallet och befann mig istället på kontoret 07:04. Två plikttrogna typer hade hunnit före mig. En kontorsråtta och en lokalvårdare. Det jag behövde allra mest just då var inte direkt att dimpa ner bakom skärmen och fördjupa mig i diverse leverantörers och kunders affärer. Det var dock bara att bita i det sura äpplet och göra det. Trots att ögonen sved som om de var fyllda med grovkornig sand.

Turligt nog hade jag en tid hos Herr Naprapat, eller Snygg-Thomas om du så vill, så jag kom iväg tidigare från jobbet. Jag trodde i min enfald att jag skulle få behålla jeansen på, men icke. Bara att strippa av dem också. Tur att jag var förutseende och rakade benen och fixade bikinilinjen igår. Tidvis kändes det dock som om jag hade föredragit brasilian style... Inte för att jag var iförd underkläder av modell string, utan för att Snygg-Thomas vände och vred mig i alla möjliga ovärdiga positioner. Men, det är hans jobb. Ont gjorde det också. Några kotor är knäckta, men det är tydligen inget som repareras efter ett besök. Ny dejt på tisdag. Då ska jag välja kläder med extra omsorg...

Nu ska jag strax skynda iväg på ett möte och ikväll väntar socialt umgänge och middag med kompisar. Fattar inte hur jag ska orka vara vaken till dess... Vill sova nu!

Världen är en ond plats att leva i.

Skona mig från ovälkomna överraskningar. Jag ogillar dem skarpt! Någon har flyttat långt från stan och jag visste inget. Inte förrän nu. Insåg plötsligt att jag skulle behövt ha personen kvar här ett tag till. Vetskapen om dennes närvaro gjorde mig uppenbarligen till en tryggare individ - av någon konstig anledning. Vi lärde känna varandra under kaotiska omständigheter och personen ifråga krigade verkligen för min skull. För att jag skulle få det allra bästa. Vi kommer förmodligen aldrig mer att springa på varandra. Aldrig. Blotta tanken gör ont. Så ont.

Skilj på ditt och mitt - snålj*vel!

Jaha, vad ska jag säga?! Kriminaliteten breder ut sig över Umeå och kryper allt närmare min egen stadsdel och mig själv... Detta samtidigt som jag själv håvar in guldmedaljer i alla tänkbara klasser av klantighet! Vad är det jag svamlar om egentligen?! Det faktum att någon snål människa som inte kan skilja på ditt och mitt, tog sig friheten att helt enkelt få en bättre begagnad, nytvättad tröja som låg någonstans på vägen mellan mitt hem och sjukhusområdet. Hur tröjan hamnat där är en gåta även för klantskallen som tappat den, eftersom den hängde på styret mitt framför ögonen på cyklisten ifråga. Kanske var det t.o.m. någon vänlig själ som såg tröjan falla till marken och försökte påkalla cyklistens uppmärksamhet. Men hur skulle det gå till, då tjejen i solbrillor cyklade med ljusets hastighet och hade iPoden i öronen?! Det är lika enkelt som att få kontakt med en döv cyklist med tunnelseende! Jag hävdar dock att det man hittar får man inte - med betoning på inte! Mig veterligen strider det mot lagen att stjäla. Men jag kanske har missuppfattat något... Nåväl, tur för brottslingen att det inte var någon dyr tröja. Fortsätt slita på den och fundera inte på vad det är för skabbig typ som har betalat för den och burit ut den i en påse ur någon butik... Strunta i om den personen inte har duschat på tre månader och därigenom sprängt in så mycket smuts i varenda liten maska att det aldrig går att tvätta rent igen. Gör det bara, gör det! Jag är inte bitter! Inte det minsta...

Fibrer, frön och nyttighetshysteri!

Jag är så innerligt trött på min ensidiga, men relativt nyttiga frukost. Samma sak, dag ut och dag in! Fiberhavregrynsgröt med linfrön, lättmjölk och gud förbjude - äppelmos som inte är lättsockrat. Till det ett kokt ägg och kaviar av den lättare varianten samt ett glas vatten. Om kaviarens nyttighet tvistar de lärde. Slutligen kaffe med lite lättmjölk. Jag har lust att byta ut allt mot scrambled eggs, pannkakor med blåbärssylt, bagels med Philadephiaost, apelsinjuice och kaffe! Troligtvis skulle jag bli hyfsat trött på det efter en vecka och ha fått tre bonuskilon på köpet. Men kan det finnas något mellanting till allt übernyttigt som kanske i slutändan visar sig vara precis det motsatta?! Senast igår när jag lämnade ICA-butiken hörde jag en tjej berätta om hur hon i somras hade blivit helt frälst i smoothies. Naturligtvis får hon sedan höra på radio hur någon, jag vet inte vem, talar om dessa smoothies som onyttiga och fettbildande. Mer hörde jag inte av den konversationen eftersom jag pluggade i iPoden i öronen och cyklade hem. Jag fortsatte dock tänka på saken. Det klart att vad som helst kan vara onyttigt och fettbildande, men det beror väl i allra högsta grad på ingredienserna samt hur ofta man förtär produkten. I det här fallet smoothies. Det finns även andra parametrar man bör ta hänsyn till, men jag orkar inte utveckla resonemanget så långt, för då förvandlas det här blogginlägget till en doktorsavhandling.

Om massmedia bara ville vara så vänliga att sluta trycka upp larmrapporter i fejjan på oss i tid och otid gällande kolhydrater, socker i olika former, transfetter, tillsatsämnen och annat som tydligen är fullkomligt livsfarligt att förtära. Dill- och gräslökchipsen jag åt på fredagar när jag var liten var knappast friterade i solrosolja eller gjorda av ris. Nej, det var potatischips som var fullkomligt dränkta i flottig frityrolja. Till det dracks inte bara ett glas Fanta, vilket motsvarar en hel förpackning sockerbitar. Det har gått 20-25 år sen dess och jag lever fortfarande och tycks inte ha tagit någon större skada, då jag inte är överviktig eller har andra hälsoproblem. Alltså, låt mig äta mina blåbärsmuffins - fullproppade med livsfarliga tillsatser! Det ger bara lite extra krydda!

Så många tankar, så få ord...

Efter att ha läst Ankans blogg idag kändes det som om vi tänkte varandras tankar, fast på lite olika sätt. Det är inte ofta som jag verkligen inte vet hur jag ska formulera mig. Sätta ord på vad som känns och hur, så att det ska bli begripligt för någon annan. Nu är det dock så. Jag har inga ord som beskriver vad som snurrar runt i huvudet på mig. Jag vet bara att det gör ont i hjärtat och känns tidvis som om jag ska sprängas. Det råder total tanketrängsel i huvudet. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på för att inte tippa. Jag klarar inte riktigt av att vara vuxen för tillfället, men måste ändå. Hur det går till vet jag inte. Utan min M skulle jag inte orka. Hon är min livlina. Den som försöker visa mig att det finns än väg ut ur tunneln. Jag ser den bara inte. Jag ser inte minsta lilla strimma av ljus någonstans. Eller, kanske lite. Trots allt så kan jag se och uppskatta allt fantastiskt jag har runt omkring mig. Vid vissa tillfällen kan jag känna mig som världens lyckligast lottade människa. Om jag bara kunde se det lite oftare och under lite längre stunder. Fast tids nog lär jag mig väl hur jag ska göra för att hålla kvar känslan som infinner sig ibland. Samtidigt som jag önskar att känslan ska finnas oftare och längre, är jag livrädd för att jag ska börja ta vissa människor förgivet. Jag vill aldrig någonsin hamna i situationen att jag tar för givet att de människor jag älskar mest i världen alltid kommer att finnas kvar. Jag vill alltid komma ihåg att det jag har är sårbart och skört och kan ryckas ifrån mig när jag minst anar det.

Jag är så j*vla lycklig!

Undra, spekulera och fundera hur mycket ni vill. I don´t care! Jag är världens lyckligast lottade människa som har de här två i mitt liv. Så mycket kärlek att det tidvis svämmar över!

Svensk sjukvård i ett nötskal!

Jag fortsätter hosta ihärdigt och febern ligger konstant på samma nivå. Låg, men den finns ändå där som ett störningsmoment i tillvaron. Igår uppkom plötsligt känslan av att ha en golfboll i halsen också. Skönt! Vaknade 07.28 av att jag knappt kunde hosta eftersom det gjorde så ont i halsen. Konsulterade min M och ringde sedan Vårdcentralen. Jag är trött på att ligga i horisontalläge i ett tappert försök att vila mig i form. Ssk på Vdc hade satt upp en gräns på 38,5 graders feber och frånvaro av hosta för att det skulle kunna röra sig om en bakteriell infektion. Om så var fallet skulle febern ha varit högre och smärtan skulle vara koncentrerad till halsen. Min feber räknade inte hon som feber och hostan stämde inte med hennes mall. Jag håller med om att jag inte har hög feber, men allt är relativt. En person med låg normaltemperatur har givetvis feber vid lägre temperatur än en person med högre normaltemperatur. Basal logik. Behövs ingen ssk-utbildning för att lista ut det. Jag fick i alla fall inte komma till Vdc och ta något halsprov. Ssk:s råd var:

- Lägg dig ned och vila. Det är bara en vanlig förkylning.

*Som om jag inte har gjort det hela veckan...* Sa jag inte!

- Givetvis måste du höra av dig om du får andningssvårigheter.

*Nähä, surprise!!! Skulle några andningssvårigheter uppstå kommer ni inte att bli inblandade, utan Akutmottagningen* Sa jag inte heller!

Landstinget är en väl fungerande organisation som arbetar för folkets bästa! Varför privatisera sjukvården när vi kan ha det så här bra?!

Svininfluensan...

...verkar inte ha drabbat mig! Inkubationstiden är för lång efter hemkomst från USA. Det är positivt! Det värsta hade kanske inte varit influensan i sig, utan att helst vara isolerad från omvärlden. Kul... Nu tycks det bara vara vanlig förkylning med hosta & lite feber, utan snuva... Tur att jag skippade att stanna på Apoteket när jag ändå cyklade förbi, väl medveten om att det fanns max 4 Alvedon hemma. Ja ja, stiger inte febern mer än så här går det bra. Jag avled inte under natten som gick. Frös bara! Hoppas verkligen att jag inte smittade M när vi träffades idag. Men hon brukar sällan bli angripen av mina baciller. Härdad antar jag!

Träffade Henke igår igen. Vi var på bio och såg "Brustna omfamningar". Den får 2,5 hallonbåtar av 5 möjliga. Han ger den nog mellan 3 och 4 tror jag. Filmen var tidvis lite seg och jag var väl inte helt frisk heller. Så, andra dejten avklarad. Now what?! Vad vill han? Vad vill jag? Ingen som vet, ingen som vet... Om jag bara kunde ha lite mer tålamod och inte ha en romantiserad bild av att Mr Niceguy ska ramla ner i huvudet på mig och kärlek ska uppstå vid första ögonkastet. Hur tusan ska det kunna göra det när jag inte känner personen i fråga?! Omöjligt! Sådant händer i filmer från Hollywood, inte i Real World Umeå!

USA bra men Umeå bäst!

Sex dagar har förflutit sen jag landade på svensk mark. Ganska exakt sju sen jag lämnade amerikansk. Fick en plötslig längtan tillbaka just precis nu. Jag vill åka igen och igen och igen! Kan bero på att morbror & Tina är i Florida, samt att Pernilla är på väg till New York. Jag är grymt avundsjuk, men inte missunnsam! Märk skillnaden! Nåväl, i nuläget får jag nöja mig med Umeå och allt fantastiskt jag faktiskt har här! För jag har så mycket här som stundtals gör mig till den absolut lyckligaste människan på jorden - om jag bara tar mig tid att tänka och känna efter.

Nu över till dagens pyjamassoftande. Kröp ur den vid 17-tiden. Inte helt okej faktiskt. Då kändes det som om jag ville göra något vettigare. Exempelvis dra på mig löpardojjorna, som stått på hyllan i sju veckor, springa till Paula och hämta cykeln och diverse annat viktigt som blev kvar där i lördags. Det var oerhört skönt att springa. Så även att få hem cykeln, hårfixet och iPoden... Nu återstår bara att fortsätta springa. Det ska inte bli någon engångsföreteelse, utan en god vana!

Jag skulle behöva göra diverse mindre billiga inköp; en dator, en extern hårddisk, ny säng och en hel del annat. Det känns inte så motiverat... Särskilt inte eftersom jag köpte alla tröjor som kom i min väg sista dagen i New York. Det blev mest Tommy Hilfiger, Calvin Klein och Ann Taylor, samt en del underkläder från Victoria´s Secret. Ja ja, det var värt varenda dollar! Jag höll knappt på att kunna betala min sista muffin från Starbucks på Newark. Jag vet att det inte var 2.78 dollar jag hade i handen, men tjejen i kassan sa att det stämde. Det måste ha varit tacken för att jag öste så mycket mynt i deras dricksbox i Washington. Jag ville bli av med dem...

Amatorernas afton i Washington D.C...

Av principskal kommer jag inte ens att ta mig tid att lagga ut nagra bilder pa bloggen idag. Ni kanske har noterat att det endast finns frn Chicago i tidigare inlagg. Det beror pa franvaro av USB-port pa de datorer jag anvant darefter. Ater till D.C. Vi har agerat turisttontar idag och akt runt stan i en doubledecker med kameran i hogsta hugg. Jag kande mig som varsta japanen. Naval, vi hoppade av vid Vita Huset och fotade en hel del ur olika vinklar. Bade jag och herrn i sallskapet tyckte att det var lite konstigt att staketen runt Vita Huset var borta. Det ar alltid dar nar man ser stallet pa TV ju...

Efter att ha gjort ett livsnodvandigt besok pa Starbucks och blivit friterade pa bussens overvaning akte vi till hotellet och konstaterade att AC`n var ur funktion. Great! Vi akte hem for att det var sa grisigt varmt och fuktigt ute, ca 32 grader. Ringde efter en servicenisse som kom som en kanonkula och konstaterade att termostaten pa vaggen bara hade slagit av AC`n da det blivit tillrackligt kallt i rummet. Sa avancerat var det... Nar herrn i resesallskapet kom ut ur duschen kollade vi lite pa en stadskarta for att lokalisera ett flygmuseum som ska besokas. Kors i taket bara det! Da upptackte vi att det vita hus vi hade knallat runt och fotat i sjalva verket var The Capitol... Snacka om amatorer! Alltsa far vi gora ett besok vid det riktiga Vita Huset imorgon innan vi gar pa museet. Det hade just varit snyggt om vi kommit till Sverige och upptackt att vi varit i Washington utan att besoka Vita Huset. Vem gor det?! Det hade jag aldrig nagonsin berattat...

Tror nog att jag ska ge gamlingarna sovmorgon imorgon. Har tvingat upp dem mellan 07.00 och 09.00 varje dag i snart tre veckor. Det kanske tar pa folk som gar i pension om fem ar, vad vet jag... Sonia haller anda pa att flyta bort i denna tropiska varme sa jag behover val inte dra henne ur sangen i onodan. Senast idag uttryckte hon en langtan efter att fa aka till stugan i fjallen, stanga in sig och sova hela helgen. Sounds like fun... De ska tydligen aka dit dagen efter ankomst till Arlanda. Skulle inte forvana mig om de tar taget hem, packar om och drar pa en gang. Det tar ju bara 15-20 min till Harjedalen om man har en skidpjaxa pa gasfoten, som vissa tycks ha...

Nu ska jag surfa vidare och Facebooka lite!

Issue in Harlem...

Varken regn eller aska i New York idag! Tur att vi har slapat runt pa tre paraplyer hela dagen da... Har hangt i Harlem och kollat laget. Snubben i T-banesparren trodde formodligen att vi aldrig sett en tunnelbanestation forut och absolut inte hade koll pa uptown och downtown. Det hade vi, men jag yrade bara lite i luvan... Ja ja, vi kom till Harlem sa allt ar i sin ordning. Jag fotade en del dar; bla annat nagra lirare som satt pa gatan och surrade. Bad idea! Pa vag darifran kom en av dem upp bakom ryggen pa mig och borjade jiddra om varfor jag hade fotat honom utan att fraga. Ooops!!! Snabbade mig att visa honom att jag raderade bilderna. Han nojde sig inte med det, utan borjade trycka pa alla knappar som finns pa kameran. Da fick jag ta till min myndiga stamma och forklara att de andra fotona inte var pa honom; eftersom han inte ar varldens medelpunkt for mig. Det sa jag dock inte... Detta innan han hade lyckats radera allt pa minneskortet. Om det hade skett hade jag formodligen suttit i handbojjor nu och han hade inte haft nagra ben att ga pa och inga armar att ata med. Well well, jag tjuvfotade ingen mer manniska pa gatan efter det.

Hur kor folk egentligen?!

Nar vi kom tillbaka till Manhattan och hotellet svirade jag om till jeans och gick ut i den 30-gradiga varmen. Skont! Eller inte... Jag tog pa dem for att veta vilken modell jag skulle leta efter pa Diesel Planet. Det var en helt onodig tripp eftersom de jeansen jag hade pa mig, som ar kopta i Sverige for 1000 spann pa ordinare pris, kostade 2000 har. What the... ?! Det gar knappast att hitta ett par Diesel for 2000 i Sverige. Bara att ga tillbaka igen och konstatera hur varmt det var. Luftfuktigheten maste vara typ 2000%!

Har kakat pa ett ascoolt stalle nyss; Bubba Gump! Servitorerna var helt galna och grymt roliga! Det fanns tva skyltar pa borden som man skulle anvanda i kommunikativt syfte. En bla med texten: RUN FORREST RUN. Det betyder att man ar nojd. Den andra var rod med texten: STOP FORREST STOP. Det betyder att man vill ha kontakt med sin servitor. God mat och divine dessert! Rekommenderas for den som ska aka till New York snart... Ligger vid Times Square.

Nu ska jag surfa vidare! Take care!

New York!!!

Sverige ar ett lilleputtland med stader a` la Legoland och ingen trafik att snacka om. Punkt slut! Allt ar dock relativt... Har varit i New York i tva dagar nu och det ar grymt! Bor typ 30 steg fran Times Square. Hur mycket folk som helst och massor att shoppa och gora, om man vill. Sjalv har jag inte hunnit kopa en pryl an. Har mest kollat runt pa Manhattan och knallat omkring i Central Park idag. Imorgon ska jag dock se till att ta mig tid att slita pa magnetremsan... Vadret ar halvtaskigt; aska och osregn igar. Soligt och 28 grader idag : ) Resten av veckan ser dock dyster ut. Tar taget till Washington pa fredag och stannar over helgen.

Sydstatshalan Memphis...

Eller, hala kanske ar en overdrift. Memphis ar trots allt en stad, men kanns lite "pa landet". Folk snackar en bred dialekt, vissa kunde lika garna prata ryska. Same shit but different. Idag har Graceland i alla fall avverkats. Det ar sakert en hojdare for riktiga Elvis-fans. De finns har - tro mig! Det ar oemotstandligt med amerikanska kvinnor i ovre medelaldern som glider omkring i rosa kepor med Elvis-tryck... Eller varfor inte en latt overviktig man iford en t-shirt, size talt, med Elvis over hela lilla kalaskulan. Sexy sexy! Well well, Graceland var ett evigt babblande i horlurarna om vad som brukade forsigga i de olika rummen. Ingen liten lya direkt. Faktiskt nagot storre an min egen. Inte illa! Skamt asido, visst var det var det val kul att lalla runt dar och irritera sig pa asiater som fotade allt och alla, vilket gjorde min lilla runda minst en halvtimme langre. Man maste inte fota samma sak fyra ganger med tva lika kameror. Hort talas om att bilderna kan flyttas mellan datorer?! Troligtvis inte.

Som alltid nar vi ska gora nagot blir det ett helt projekt. Sa aven idag nar vi akte stadsbussen downtown. Hallplatsen har ute vid Graceland var inte sa svar att hitta. Men tidtabellen existerade inte. Efter en stunds vantan kom bussen, vi akte downtown och allt var frid och frojd. Lite val varmt for Sonia; ca 30 grader. Nar vi sedan skulle tillbaka till hotellet fanns det naturligtvis ingen hallplats pa andra sidan gatan; vilket det logiskt nog borde finnas. Nej nej, vi fick ga nagra blocks, ta sparvagnen ett antal kilometer till en av busstationerna. Darifran gick bussen runt lite och korde sedan forbi i narheten av hallplatsen vi forst hoppade av pa. Long nose... Ja ja, rundturer ar val okej. Stan ar dock lite trashig direkt man lamnar downtown och kommer ut i the suburbs.

Imorgon lyfter planet, forhoppningsvis med mig och ovriga resenarer ombord, mot New York!!! Da ska det glidas pa Manhattan!

Jag vet att det rader kronologiskt kaos i bloggen. Jag har inte glomt dagarna i Las Vegas, bara inte hunnit blogga nar jag var dar. Det kommer - tids nog. Hall tillgodo med Memphis sa lange.

Leaving Chicago for Las Vegas.

Sitter och hanger i lobbyn och vantar i princip pa att tiden ska ga. Flyget avgar 14.56 fran O`Hare, om 4,5 timme, och det ar tveksamt om jag hinner in till stan innan dess. Tidsoptimisten i mig vill garna tro det, men fornuftet far styra for en gangs skull ; ) Det tar trots allt 2 timmar att aka fram och tillbaka till stan. Om inget strular...

Jag far val noja mig med downtown-racet som kordes igar. Kande mig verkligen som en japan med kameran i hogsta hugg mest hela tiden. Borjade dagen med att aka upp i Willis Tower ( f.d Sears Tower), vilket var helt amazing! Vilken utsikt! Det var inte helt klart vader, men vem bryr sig?! Jag sag det som behovde ses anda. Det blev inget skitande i brallan ute pa balkongen med glasgolv. Hur coolt som helst! Det kandes inte som att sta ca 400 meter upp i luften. Men det gjorde jag. Inte bara stod, aven lag och grejade fo att fa till lite haftiga foton. Lite svart att fa till det med Sonia bakom kameran dock. Hon gor inte som jag sager ; ) Jag tvingade aven ut henne pa glasgolvet for att fa nagra bra bilder. Behover jag skriva att jag tog en innan hon snabbt trippad in igen?! Jag ar dock forvanad att hon gick ut over huvud taget. Det blev mycket traskande inom The Loop och norrut. Avslutade med en blueberrymuffin pa samma stalle som dagen innan. Kan lata fanatsilost, men jag gillade verkligen placet. Jag ar helt enkelt sald pa Chicago! It`s awesome!

Nu ska jag surfa vidare till dn.se och kolla vad som hander pa er sida om Atlanten. Take care!

Lovely Chicago!

Anlande Chicago idag utan problem Hur skulle det kunna uppsta problem med varldens basta co-driver? Det finns i generna... Syftar pa storebrors forna karriar: ) However, ni som inte varit i USA kan inte ens forestalla er hur stort det ar. Ni som varit har vet! Droppade hyrbilen pa O`Hare omgaende for att inte ha den som bihang. Kanns inte aktuellt att kora bil i downtown... Herrn i bilen vann hotellstriden. Bor pa Best Western 25 km NV om downtown, dit det ar enkelt att ta sig. Shuttlebus fran hotellet till O`Hare och sen tag 30-40 min. I helgen ar det givetis stopp pa sparet efter halva vagen, vilket innebar shuttlebus to downtown. Det tar sakert 30 min extra. Varfor ska det ga smidigt nar det kan strula?! Har varit i Millenniumpark och kollat in The Bean idag. Vilken haftig grej. Ska lagga in en bild pa den nagon dag nar jag har tid. Detta ar knappast nagon viloresa med en massa softartid. Klockan ar 22.35 har nu. Har inte haft tid att blogga tidigare. Darav mina slarviga inlagg alla sprakpoliser som laser. Jag tillhor sjalv SLPD; Swedish Language Police Department. Ater till downtown. Antligen har jag fatt mitt blabarsmuffinsbehov tillfredsstallt. Ni som brukar hanga med mig vet att jag har en forkarlek for muffins; garna blabar : ) Spanade in Sears Tower, som numera heter Willis Tower. Ska aka upp imorgon till 103:e vaningen och kolla pa utsikten. Formodligen kommer jag att skita i brallan nar jag ska ut pa glasbalkongerna de byggt pa Skydeck. Ja, golvet ar ocksa av glas. Josses sa hogt... Det jag hunnit se av Chicago hittills gillas skarpt! Det skulle inte gora ont att bo har nagra manader. Tills jag trottnade helt enkelt.

Nu ska jag aka upp, duscha och pallra mig i sang. Tyvarr tycks de inte ha uppfunnit fenomenet paslakan i USA. Lakan och filt ar deras grej, men inte min.

The Bean in Millennium Park.

Willis Tower ( f.d Sears Tower)

N.Y - Niagara Falls - St Joseph.

Antligen har jag fatt tag pa en dator med internet. Hittills har det inte varit nagon enkel match. Darfor backar jag nagra dagar nu och borjar i New York. Allt var som jag tidigare skrivit klappat och klart for avresa pa morgonen. Kartan kollad och det verkade inte vara nagra problem att hitta ratt motorvag mot Canada och Niagara Falls. Big mistake! Vi korde samma runda pa samma motorvagar i New York tre ganger och kom bara narmare och narmare Manhattan for varje gang vi tog fel avfart. Slutligen stannde vi vid kanten av en gata och jag fick tag pa en snubbe som forsokte forklara vagen ut ur den f*rbannade stan! Turligt nog kom hans polare och deklararerade att den andre snubben just hade gett mig en vagbeskrivning som var langre. Polaren hade bott i Canada och visste vilken vag som var narmast. Han erbjod sig att kora fore och lotsa oss ut pa ratt vag. Taget! Sen drog vi och hade inte denna skona lirare funnits dar vid vagkanten hade vi troligtvis varit kvar i New York an... Det var inte enkelt! Josses vilen rorig stad att forsoka agera co-driver i. Sa aven forare. Tror att Bernt var lite svettig i pannan efter en timmes snurrande.

Well well, darefter flot det pa och vi anlande Canada och Niagara Falls i okej tid pa kvallen. Efter lite sniffande i olika hotellrum hamnade vi pa Days Inn i ett rum som var ungefar samma size som min lagenhet. Skont med space! Tva kingsizebeds och en baddsoffa. Anledningen till sniffandet var inte knark, utan cigarettrok. Forsta natten i N.Y tillbringades som jag tidigare skrivit i ett inpyrt rum, vilket innebar att alla klader nu luktar rok! Torsdagen spenderades runt fallen. Iforda snygga bla "regnsackar" akte vi givetvis baten som gar in sa nara fallet som mojligt innan vattnets kraft satter stopp och den vander. Vilken hejdlos upplevelse! Det kan aldrig beskrivas med ord eller visas pa bild. Vattnet fran fallet fullkomligt drankte alla pa baten. Med lagom blota skor fick vi, eller kanske jag, for oss att ga lite langre bort och kolla pa en virvel i Niagara River. Det verkade inte vara sa langt, men till slut hade jag en blasa pa halen och alla var duktigt slitna. Skulle tippa pa att det var 5 km... Jag erkanner att vi tog taxi tillbaka till hotellet for att hoppa i duschen. Sweet! Lite senare tog vi bilen och korde runt i den lilla halan som snarare var en stad. Kakade pa ett stalle som hade buffe. Hor och hapna Misan, men jag at kottbullar i tomatsas och gillade dem! Men, det beror pa att de var canadian. Svennebanan-kottbullar och tomatsas funkar inte ; ) Sen var det dags att anvanda benen igen. Vi skulle bara ga bort och kolla dar The Horseshoefall rinner ned... Vagen dit var inte lang. Det var helt amazing att sta precis dar uppe och se allt vatten forsa ned. Hemvagen blev desto langre. Vi skulle bara ga en gata langre upp for att inte behova ga samma vad tillbaka. Genvagar ar ofta senvagar. Sa aven denna gang. Det blev hur langt som helst!

Idag lamnade vi Canada och har i princip aven kort genom hela Michigan, USA. Inga felkorningar och inget strul. Allt har flytit pa bra. Den har delstaten har dessutom lite hogre speedlimits an Ontario, Canada. Forhoppningsvis aven lagre botesbelopp for fortkorning. I Ontario kostar det 10 000 dollar att kora 50 mph for fort. Jag paminde Sonia om det vid ett antal tillfallen. Ni som kanner henne, och resten av klanen, vet hur tung gasfoten ar pa vissa. Sa aven mig... Vi stannade i St Joseph for nagra timmar sen och hittade ett frascht hotell. Top flor! Tyvarr inte utsikt mot Lake Michigan, utan andra hallet. Man kan inte fa allt. Jag har fatt en dorr sa jag kan stanga bort snarkljudet! Jag ar nojd med det. Det ar nagon festival har i helgen. Packat med folk; manga modell yngre...

Imorgon rullar vi vidare mot Chicago och tvistar formodligen om vi ska bo hyfsat centralt eller pa ett hotell i narheten av O Hare-flygplatsen. Jag rostar givetvis pa det forstnamnda. Bernt lobbar for det andra. Gissa vem som da inte har nagon asikt?! Vem vinner da striden nar herrn i bilen betalar?! Fortsattning foljer...

Osams med klockan!

Med tanke pa hur groteskt trott jag var igar tog jag for givet att jag skulle kunna ga och lagga vid 20-tiden igarkvall och sova ungefar 12 timmar. Jo tjena! Slog upp mina grona 05.52 imorse. Rise and shine! Sitter i lobbyn nu och vantar pa att frukosten ska oppna... Det ar inte riktigt min stil att vara vaken i fortid.

Nar vi har kakat rullar vi mot Canada och Niagara Falls. Hoppas hinna klamma hela strackan idag; ca 65 mil. Det borde ga. Fast med tanke pa hur gardagen avlopte ska jag inte skriva sa. Ingenting blir som man tankt sig och allt tar sa oerhort mycket langre tid an vad vi tror. Men, idag kommer det att avlopa som planerat...

Trott Emma framme i USA!!!

Detta far bli ett kort inlagg. Jag kanner mig hyfsat retarded efter att ha varit vaken i snart 21 timmar. Jag maste dock plaga kroppen nagon timme till innan det ar dags for sangen. Vaknade 03.50 imorse av en snarkande Bernt med akompanjemang av Sonia. Underbart sound i oronen! Lite senare borjade grannen i hotellrummet ovanpa att moblera om eller nagot dylikt. Incheckad och boardad pa Arlanda var det bar att luta sig tillbaka och konstatera att benutrymmet var helt okej. Flygresan gick finfint, men jag var uttrakad ett antal ganger. Detta trots filmer, spel, iPod, tidningar, bocker - you name it!

Det gick ovantat snabbt och smidigt att lura granspolisen att slappa in mig i USA. De andra fick folja med enbart pga min charm ; ) Nar hyrbilen var hamtad och vi hade fixat en karta rakade vi naturligtvis hamna i norrgaende korfalt pa motorvagen. Wrong direction! Tror ni det var enkelt att hitta en avfart for att byta riktning. Not! Naval, det lyckades strax innan Holland Tunnel som gar till Manhattan. Vi har givetvis hamnat i ett hotellrum dar rokning ar tillatet. Luktar inte cheesecake, men vad gora? Efter att ha droppat bagaget akte vi till ett enormt shoppingmall! Hejdlost mycket klader, skor och annat! Tina hade ratt, jag skulle INTE ha tagit med mig sa manga linnen och t-shirts hit... Idag fyndades dock bara tva BH'ar fran Victoria Secret. Nice stuff! Tur att jag uppnadde mitt mal och checkade in vaskan pa Arlanda med bara 12,3 kg bagage. That means 10,7 kg shopping!

Nu har det blivit dags for Froken Emma att pallra sig upp pa hotellrummet och ta en dusch. Kanner mig hyfsat ofrasch. Hoppas ni alla har det bra dar hemma!

Det hänger på jackan...

Det stora I-landsproblemet just nu är huruvida jackan ska packas ner i väskan eller ej. Jag kommer troligtvis inte att ha mycket användning av den; eventuellt i Canada. Såvida det inte har tänkt ösregna i hela USA i tre veckor framåt. Sannolikheten är liten. Om jag tar med den blir det strålande sol och 30 grader varmt. Lämnar jag den hemma blir det regn, blåst och 15 grader. Om Misan visste att jag funderar på att åka utan jacka skulle hon bli galen... Den får plats - visst. Men genererar i ovälkommen extra vikt - på hemresan. Det vore bra om jag låg 10 kilo under maxvikt på utresan. You wish Emma! Enkelt tänker du; bara att ta på sig jackan! För övrigt är jag aningen oföretagsam idag. Det blir så när jag har för mycket tid över. Jag gör inte saker förrän det är absolut nödvändigt.

Nu tror jag dock att det är dags att sätta lite fart. Måste äta kombinerad lunch/midddag och fixa lite andra grejer innan Misan kommer och skjutsar mig till flyget. Önskar att jag bara skulle byta plan på Arlanda och åka vidare till New York direkt, men icke. Eftersom planet avgår relativt tidigt imorgon måste jag åka till Stockholm redan ikväll och sussa på hotell på Arlanda. Det blir knappast någon sovmorgon heller eftersom Sonia (morsan) ska bo i samma rum. Det innebär att hon studsar upp ur sängen minst en timme för tidigt, helt i onödan. Varför fixa håret och greja med allt möjligt när man ska ändå ska klämmas ner i en trång flygplansstol och sitta där i 9 timmar?! Jag fattar inte syftet... Smink? Självklart! Fixa håret? Aldrig!

Vansinnigt mycket kläder!

Som tur är tillbringas lördagkvällen innanför hemmets väggar. Tänkte först bara kolla vad som egentligen gömde sig bakom rad 1 i mina garderober. Oj oj oj säger jag bara! Nu är halva soffan fullsmetad av kläder som ska med till USA. Inte nog med det är tvättkorgen full med lika mycket - som också ska få plats i väskan. Jag ser med blotta ögat att det är för mycket. Något, eller kanske snarare en fjärdedel måste bort. Men vad?! Misan berättade för mig tidigare idag om en gång när hon skulle iväg på semester. Först ut med allt hon ville ta med på sängen, sen bort med hälften och sen bort med hälften av det. Sounds like compact packing to me. Kanske något att ha i bakhuvudet dock... Eller, så mycket kan jag omöjligt ta bort. Men några linnen och t-shirts måste tyvärr rationaliseras bort. Dessutom skulle jag så gärna vilja ha med mina älskade svarta stövlar, men måste inse det onödiga i att släpa dem : (

Underbara lördag!

Vilken fantastisk lördag! Jag vaknade till ljudet av... ingenting! Inget smatter på taket. Bara mulet, men vem bryr sig om det?! Hoppade in i duschen och genomgick sedan den vanliga proceduren inför en tripp på stan. När jag precis var på väg ringde Misan och var lite kaffesugen. Perfekt! Vi avverkade dock några butiker först och konstaterade att oversized-modet känns sådär... Jag tvingade mig att absolut inte köpa något jag inte är i akut behov av nu. Snubblade nämligen över en riktigt snygg svart kavaj på Sisters. Nej nej och åter nej! Inte köpa! Efter lite provande utan att shoppa gick vi på Costas och fikade. Müüüüsigt! En macka med divine fetaoströra till mig! Lovely!

Misan envisas med att parkera på ett speciellt ställe på Haga när hon är på stan. Helt i onödan enligt mig. Själv parkerar jag så nära som möjligt. Jag följde ändå med dit när hon var på väg hem. Vill ha så mycket kvalitetstid som möjligt innan jag åker på måndag!

Efter att ha droppat Misan återvände jag till stan och insåg att en del butiker stängde 15.00. Sommartid!!! Det finns ingenting som heter förkortade öppettider på sommaren! Jag ska shoppa när det passar mig! Nåväl, det var bara att gilla läget och börja en desperat jakt på en ny BH. Några av mina bästa har lämpligt nog gått sönder och det känns inte som ett alternativ att bara ha två användbara. Tyvärr hittade jag ingen som var till belåtenhet, utan fick nöja mig med en laddare till iPoden istället. Det är ju jämförbara produkter...

I min desperata jakt såg jag ett antal bekanta ansikten, men tog mig inte tid att stanna och prata. Jag ogillar att avsiktligt vika in i en galleria när jag ser någon jag känner, men inte har tid att möta just då. Det blir aldrig så att vi bara passerar varandra och hälsar. Känner mig även som en otrevlig typ när jag bara säger hej till folk och sedan rusar vidare. Fast idag hade jag verkligen bråttom!

Bakissöndag hela veckan.

Jag står inte ut med en enda regndroppe till! Lägg av! Det går inte att göra någonting utanför hemmets väggar, såvida man inte har tänkt ta på sig gummidräkt. Fast jag gör ingenting innanför hemmets väggar heller... En hel dag har gått utan att jag uträttat något av värde. Har glidit runt i pyjamas-tröja och mjukisbrallor till 16.30. Känns inte bra! Varför har jag inte städat? Varför har jag inte sprungit ut med alla förbannade tidningar, kartonger, plåtbrukar och plastförpackningar till soprummet?

För en stund sen uppbådade jag äntligen så mycket energi att jag fick på mig andra kläder och pallrade mig iväg till ICA. Orkade inte ens sminka mig. Det känns som värsta bakissöndagen. Eller snarare bakisveckan. Jag har varit sjukt ineffektiv och skjutit alltför mycket på framtiden. Det innebär att jag måste åka på stan imorgon; om det så spöregnar och åskar.

Nu ska jag lägga mig i soffan och zappa på TV´n. Lånade en film av Jenny igår, Livsverket. Kanske ska se den och trycka i mig lite oförtjänt godis.

220V överallt tack!

Idag har jag inte gjort många knop. Känner mig seg och blir inte direkt pigg av den ljusgrå himlen. Fast det kunde ha varit värre - mörkgrå himmel, spöregn och åska.

Jag och herrn i resesällskapet, pappa Bernt, fortsätter jiddra om adaptern som måste fixas innan vi åker. Idag ringde han och deklarerade att varken min hårtork eller plattång kommer att funka särskilt bra i USA, eftersom de har 110V strömstyrka i uttagen och vi har 220V. Jag vägrade dock att tro på det, utan konstaterade att han måste ha fel. Självklart finns det någon slags transformator att köpa som fixar det där. Inte vet jag hur, men givetvis går det! Jag ringde Tina, som varit i USA ganska många gånger, och frågade om hon hade koll på elektroniken. Nja, inte riktigt. Fast hon var ändå inne på min linje : ) Hmm... efter att ha studerat mina elektronikprylar en stund konstaterade jag att Bernt delvis hade rätt. Damn! Plattången är anpassad för 110-230V, vilket innebär att den funkar i USA. Hårtorken däremot är inte lika ny och bara anpassad för 220-230V... Vidare förklaring behövs ej. Jag lämnar hårtorken hemma och köper en ny där. End of story!

Ikväll ska jag och Jenny käka pizza och umgås lite innan vi båda lämnar stan. Hon åker redan imorgon. Helgen blir troligtvis lugn för min del och lika bra är nog det. Umeå känns som värsta Ghosttown. Det är i princip bara jag som är kvar hemma, så vad ska jag göra?! Istället för att skjuta upp allting till på måndag skulle jag kunna göra något i helgen. Det kommer dock inte att ske. Varför göra det tråkiga nu när jag kan vänta tills kniven ligger mot strupen och jag förbannar mig själv för att jag inte har fixat vissa saker tidigare?!

Jag lever på impuls nu...

Det enda som fanns på agendan idag var att pallra mig iväg till Röbäck, lämna tillbaka bilen och få hjälp av Lindas eminenta frisörkunskaper för att få få bort den groteskt fula utväxten i håret. Den har stört mig i 3-4 veckor nu!

Det tillkom dock lite andra planer innan jag kom så långt. Störta iväg på Stadium i hopp om att hitta ett par röda tygdojjor i min storlek. Hur kunde jag ens inbilla mig att de skulle finnas kvar?! Svart, vit & chockrosa var det enda som fanns att välja på. De rosa var coola, men passar inte till särskilt mycket. Efter mycket velande och ett smakrådssamtal till Misan föll valet på de svarta. Jag bara råkade snubbla över ett par shorts i farten också. Kunde inte låta bli att köpa dem. Bikiniöverdelen från Panos Emporio som jag sneglat på tidigare råkade även finnas i min storlek. Plågade mig lite extra genom att prova den och konstatera att den satt som en smäck! Jag tvingade mig dock att dra i handbromsen gällande pengaflödet. Saldot på kontot minskar drastiskt för varje dag som går och inga cash är på ingång inom en snar framtid. Alltså fick jag nöja mig med dojjorna och shortsen.

Efter impulsshoppingrundan åkte jag iväg till Linda som spacklade lite brun färg i mitt hår. Nu känns det äntligen bättre och jag ser normal ut igen! Förmodligen är det jag själv som störts mer av denna utväxt än min omgivning. Linus droppade in lite senare och vi käkade middag. Underbart att slippa fixa mat själv. Vi kollade på en del foton från deras tripp till USA förra året. Avresan närmar sig för min del och fast jag fixar med grejer inför den, tänker jag inte på det så mycket. Det låter helt skruvat, men så är det. Troligtivs kommer jag att inse på måndag när jag börjar packa att jag åker på tisdag. Ja, tro inte att jag börjar packa flera dagar innan. Varför göra saker i tid när man kan vänta tills det brinner i knutarna?! Tidsoptimism är ingen negativ egenskap; bara en krydda i tillvaron!

Tisdagstema - sommar.

Som jag redan konstaterat är det faktiskt tisdag; vilket oavkortat får mig att tänka på Tisdagstemat som denna vecka är sommar.

Ösregn - med betoning på ös!

Hur mycket kan det regna i en och samma stad under ett dygn?! Regnet bara öser ner och det finns inte minsta lilla ljuspunkt på himlen. Till synes en helt värdelös tisdag alltså!

Efter en seg start i morse fick jag dock en himla fart ut ur hemmet. Såg nämligen på nätet att det bara fanns enstaka exemplar kvar i butiken av kompaktkameran som jag måste köpa innan jag åker till USA. Orkar inte släpa runt på systemkameran hela tiden. Vad tänker du som läser just nu?! Är du korkad Emma som inte väntar och köper kameran när du kommer till USA?? Nej, tanken har givetvis slagit mig. Jag har dock ingen lust att börja leta efter en kamera direkt jag kommer dit. Alltså köpte jag en okej kamera i Sverige och nöjer mig med den. End of story!

En kvart efter utsatt tid anlände jag till stan för att luncha med Ida. Det är inom ramen för den akademiska kvart jag fortfarande tillämpar; trots att jag avslutade mina universitetsstudier för sex år sen. Nåväl, Lobbyn har som bekant bytt ägare och namn - igen... Tyvärr har utbudet försämrats och jag är lite besviken. Inget fel på lunchbuffén vi åt idag. Men jag älskade laxlasagnen som fanns på Lobbyn! Det var i alla fall trevligt att hinna surra lite med Ida innan vi båda lämnar stan och därför inte har möjlighet att träffas förrän i augusti. Det känns helt sjukt! Den här sommaren är alla verkligen bortresta i princip hela semestern. Förhoppningsvis hinner jag träffa Paula och pussa på Elle på torsdagkväll, när de mellanlandar hemma.

8 days to take off!

Jag hade inte tänkt fixa någon blogg inför resan till USA, men en regnig måndag i Umeå ändrade mina planer. Efter lite trix och fix i Photoshop är den klar. Inget avancerat!

Med tanke på det taskiga vädret är detta en perfekt dag att yra omkring på stan och leta efter kläder, skor, ny kamera, minneskort och diverse annat som måste köpas innan jag åker till USA på tisdag. Effektiva Emma sitter dock i sin röda pyjamas-tröja med Snobben på, kl. 16:51. Vadan detta?! Framförhållning är väl annars mitt motto här i livet. Eller inte... Jag ursäktar mig med att jag faktiskt fick ett tokryck och impulsshoppade en ny resväska igår. Det känns som om jag kommer att bli ruinerad innan jag ens har klivit ombord på planet till Stockholm. Det är underbart att få slita lite extra på VISA-kortets magnetremsa och riktigt känna hur 1000-lapparna rinner iväg! Önskar bara att kortet tillhörde någon annan...

Apropå någon annan, så var jag ute vid havet och hälsade på Misan & T i "Slottet" igår. Snygg radioövergång va?! En helt underbar dag! Jag & Misan var på en vernissage och fastnade för ett konstverk föreställande en fyr, som endast gick loss på 3700 kr. Som hittat! Tyvärr passar tavlan inte i mitt hem, så den fick hänga kvar... Sillhatande Emma, som vanligtivs endast äter den lilla grå slemmiga fisken på midsommarafton, förtärde matjessill, potatis & gräddfil där ute. Både jag och min omgivning befinner oss näst intill i chocktillstånd. Hur gick det till?! Det var nämligen inte så illa. Jag ogillar att erkänna detta, men det var till och med ganska gott. Hmm, är det någon form av ålderstecken att tycka om sill?! I så fall tar jag tillbaka allt jag just skrivit!

För övrigt är Blogger helt efterbliven! Styckeindelning; vad är det?! Placera bilderna där man vill med samma avstånd mellan alla... Det går inte och jag får snart en stroke!!! Inte nog med det vill inte just min blogg samarbeta med Bloggportalen. Gaaaah!!!

Jag har placerat min blogg i Umeå på bloggkartan.se.