söndag 28 februari 2010

En alldeles ny bebis!

Äntligen är väntan över för en av mina gravida vänner! En bild på en underbart söt liten bebis kom via MMS idag! Vem mamman är ska jag inte avslöja än. Det får hon göra själv... Nu är det min tur att vänta - på att få komma och gosa med underverket!

Ikväll står Finans med Grabbarna Grus på agendan! Underbara söndag!

Hatar ägg med fastcementerat skal!!!

Inte nog med att jag har en helt sinnessjuk ämnesomsättning som förbränner maten jag tänkt äta innan jag ens tagit en tugga. Har just tvingast koka ett ägg för att kunna sova snart. Jag är alltså hungrig 01:21. Som en nykläckt baby. Åter till det förbannade ägget. Skalet satt som betong, trots att jag kylt det i vatten efter konstens alla regler. Sådant kan reta mig så mycket att jag klämmer sönder hela ägget och kokar ett nytt. Nu kändes det dock inte som ett alternativ. Alltså får jag nöja mig med att enbart äta 82 % av ett ägg...

Clowngossarna sopar för guld.

Drygt fyra månader av mitt liv har försvunnit i en rasande fart. Vad har hänt?! Hur mycket som helst! När jag har som mest att fylla bloggen med tar jag mig inte tid att skriva. Undrar varför.

Nåväl, nu sitter jag och slökollar på de norska clowngossarna som sopar som dårar för att kamma hem guldmedaljen i OS-finalen mot Canada. Jag glädjer mig dock åt André Myhrers bronsmedalj! Underbart! Det känns trist att OS går mot sitt slut. Sammanfattningsvis har detta dock varit ett bra mästerskap för svensk del. Förutom Tre Kronors flopp då. Jag väljer dock att fokusera på det positiva i tillvaron. Smått som stort. Livet blir så mycket enklare att leva då. Roligt att poletten trillade ner efter 7,5 års mentalt slit...

I skrivande stund är jag en nöjd människa som omges av människor jag själv har valt. Det är så jag vill ha det! Jag trivs och jag njuter i fulla drag av allt jag har. Jag är en oerhört lyckligt lottad person! Givetvis finns det mycket kvar att ordna med innan jag är i hamn. Om jag någonsin kommer dit. Målet kanske inte är att man ska ligga vid bryggan och guppa resten av livet. Inte jag i alla fall. Jag är med största sannolikhet för rastlös för det. Men att kunna leva här och nu är en fantastisk känsla som ingen kan ta ifrån mig. Jag gör det inte hela tiden. Det kan jag inte! Men jag strävar efter att göra det så ofta det bara går.