Jag lever på impuls nu...

Det enda som fanns på agendan idag var att pallra mig iväg till Röbäck, lämna tillbaka bilen och få hjälp av Lindas eminenta frisörkunskaper för att få få bort den groteskt fula utväxten i håret. Den har stört mig i 3-4 veckor nu!

Det tillkom dock lite andra planer innan jag kom så långt. Störta iväg på Stadium i hopp om att hitta ett par röda tygdojjor i min storlek. Hur kunde jag ens inbilla mig att de skulle finnas kvar?! Svart, vit & chockrosa var det enda som fanns att välja på. De rosa var coola, men passar inte till särskilt mycket. Efter mycket velande och ett smakrådssamtal till Misan föll valet på de svarta. Jag bara råkade snubbla över ett par shorts i farten också. Kunde inte låta bli att köpa dem. Bikiniöverdelen från Panos Emporio som jag sneglat på tidigare råkade även finnas i min storlek. Plågade mig lite extra genom att prova den och konstatera att den satt som en smäck! Jag tvingade mig dock att dra i handbromsen gällande pengaflödet. Saldot på kontot minskar drastiskt för varje dag som går och inga cash är på ingång inom en snar framtid. Alltså fick jag nöja mig med dojjorna och shortsen.

Efter impulsshoppingrundan åkte jag iväg till Linda som spacklade lite brun färg i mitt hår. Nu känns det äntligen bättre och jag ser normal ut igen! Förmodligen är det jag själv som störts mer av denna utväxt än min omgivning. Linus droppade in lite senare och vi käkade middag. Underbart att slippa fixa mat själv. Vi kollade på en del foton från deras tripp till USA förra året. Avresan närmar sig för min del och fast jag fixar med grejer inför den, tänker jag inte på det så mycket. Det låter helt skruvat, men så är det. Troligtivs kommer jag att inse på måndag när jag börjar packa att jag åker på tisdag. Ja, tro inte att jag börjar packa flera dagar innan. Varför göra saker i tid när man kan vänta tills det brinner i knutarna?! Tidsoptimism är ingen negativ egenskap; bara en krydda i tillvaron!