Fetaste beslutsångesten!

Varför skjuter jag upp allting tills det brinner i knutarna?! I måndags fick jag ett mail om att jag stod 2:a i kön till en annan lägenhet. Avancerade snabbt till köplats 1 och har ännu inte pallrat mig dit och kollat hur den ser ut. Större än den jag bor i nu och en hyressänkning med 500 spänn borde väl avgöra saken. Icke! Jag älskar stadsdelen jag bor i! Stormtrivs! Men, lägenheten är störande liten ibland. Den andra stadsdelen är också bra. Inget ghetto. Trots det hittar jag diverse olika skitsaker som skulle få det här stället att kamma hem flest pluspoäng. Ringde just upp tjejen som bor i den andra lägenheten och ställde 1000 frågor eftersom jag inte hinner åka dit och kolla på den nu. Omrapetserad och alla golv bytta 2007. Förvisso i en ljus nyans, men beige. Jag hatar beige! Eftersom det är gjort för bara några år sen kommer det inte att göras om så länge jag bor där. Om jag inte bekostar det själv. Det kommer inte att hända i en hyreslägenhet som jag inte planerar att bo i gaaanska många år. Känner jag mig själv rätt slutar det med att jag tackar nej till den och bor kvar här ett tag till. Det som bara skulle bli ett temporärt boende tills jag hittade något annat, har transformerats till ett tillsvidareboende eftersom det gått ganka exakt fyra år sen jag satte nyckeln i dörren första gången...